Darth Wejders upptåg

Luvbabyn i hörnet

Natten har tystnat och solstrålarna börjar ivrigt leta sig in genom de rökgula persiennerna. Musiken ligger på lågt i bakgrunden, lite då och då hörs några svaga grymtanden och snarkningar.

Det är först när mjödglaset slår i backen jämte fötterna på Sithlorden Sten som Mr-Grus vaknar till.

Han kisar lite lätt med sina synorgan som är lite lätt fastklibbade längst med ögonlocken.

Observerar det närmast kaosliknande rummet som vid denna tidpunkt är väldigt sporadiskt befolkat med ett och annat alkoholiserat rymdväsen. Mr-Grus lutar sig tillbaka i sin babybarstol och ser lite förvirrad ut ett tag innan han tar sats och kliver ner för att väcka sin kusin Sten.

Med ett par välriktade skallningar runt fotknölen får han liv i Sithlorden som jämrar något om att aldrig dricka mer. Sten kikar upp lite lätt ur armvecket och kan bara konstatera att hans ena Foppatoffla är dyngsur efter mjödglaset som slog i backen bara minuter tidigare. Han reflekterar inte mer över detta utan reser på sig och upptäcker att han har något hårt under sin vänstra fot. Lyfter snabbt upp det högra benet för att riktigt sätta all tyngd på det vänstra för att få kål på det som irriterar. Plötsligt känner Sten hur det krasar till under foten och det är med ett leende som han påvisar hur nöjd han egentligen är.

- Aj aj aj! Hörs under tofflan.

- Oj visst fan, där är du ju Mr-Grus. Varför är du två stycken fast mindre?

- Jag har gått sönder kvider den numera tvådelade kusinen.

Sithlorden plockar upp de två gruskornen som ser illa tilltygade ut och lägger dem varsamt i sina kupade händer. Ber bölande om ursäkt för hans klumpighet.  

Ursäkten godtas och de börjar med rask takt närma sig entrédörrarna för att skynda sig till det intergalaktiska sjukhuset för saker som har gått itu. Därifrån har Sten mindre upphetsande minnen efter barrundor som har urartat samt dåliga kvinnor.

Men just vid utgången så får Sithlorden syn på en skum filur i hörnet av saloonen. En skugglik person, som inte är mer än två äpplen hög och med en luva på huvudet sitter han och dinglar med benen. Det är något glimrande runt hans finger som definitivt fångat Stens uppmärksamhet. Han kastar ifrån sig bitarna av Mr-Grus som landar under ett av de söndersuttna sofforna.

Sithlorden går försiktigt närmare, nästan smygandes och alltjämnt med blicken spänd på luvbabyns finger.

När han närmar sig börjar han känna oset av de dinglande topsen till fötter som denna varelse har, dem var till och med värre än Jarmo, Jarmo Binks fötter om man vågar minnas tillbaka.

Det var bland det värsta Sten sett och han vänder sig om för att ulka o det grövsta tills han bli alldeles blå i ansiktet. Färdigulkad och äcklad går han fram till luvbabyn som fortfarande inte rört på sig och presenterar sig så som sig bör.

- Sithlorden Sten

- Frodo Bögins

- Trevligt att råkas Bögins. Vad har du runt fingret ditt?

- Det är min kukring i guld, my precious som jag kallar den.

Intresset för det glimrande svalnande en aning hos Sten.

Det fukade uppvaknandet

Vaknar av ett sjuhelvetes huvudvärk, som efter femton grogg och en Coca-cola eller vad hon den där Lotta Engberg sjöng på åttiotalet. Reflekterar en stund över hennes frisyr vid tidpunkten för detta vansinne och kan bara konstatera att hade den kalufsen suttit på en trädgren så hade den gjort sig mer rättvisa.

Nåväl, reser mig barskt upp ur den smått spartanska sängen och lämnar den med blandade känslor då jag fortfarande känner en fruktansvärd trötthet men den obekväma liggande ställningen känns inte värd att ge sig i kast med en gång till.

Dock finner jag till min förtjusning att heltäckningsmattan som möter mina skrumpna fötter känns som en mors sammetslena smekning. Står kvar blundandes en stund och nyper de små krusidullerna mellan tårna och huvudvärken känns som bortblåst för en stund. Plötsligt känner jag hur golvet reser sig och jag spänner upp ögonen i ren skräck och undrar vad som försiggår. Med ett tafatt försök med att balansera mig kvar på mattan så inser jag snart att loppet är kört och jag skuttar över sängen och ramlar rätt in i Chewies nattduksbord. Foten nästlar sig fast i lådan som står vidöppen och jag får läslampan som är av urkarvat elfenben krossad mot smalbenet. Rullar ett par varv på golvet som jag nu upptäcker inte har någon heltäckningsmatta utan är ett rent jordgolv. Ligger kvar på det primitiva underlaget och känner hur huvudvärken nu sitter i ankeln. Genast drar jag slutsatsen att det är en kraftig stukning jag råkat ut för.

- Förbannade nattduksbord skrapar jag fram med en hes röst och med lätt fuktighet i tårkanalerna.

Ligger kvar en stund och tycker synd om mig själv men nyfikenheten av vad det var som fick omkull mig sekunderna tidigare får mig att vända mig om och se efter.

Visst, där står Chewbacca helt oskyldig med ett leende och försöker ursäkta sig på sitt apspråk och sträcker sina långa håriga armar åt sidorna.

Han hade kommit in under natten då han hade haft en mardröm och lagt sig på golvet jämte sängen.

Nu äter vi frukost föreslog jag och reste på mig ganska motsträvigt, halt som jag var hoppade jag in i köket på ett ben och slog mig till slut ner vid det enorma köksbordet i ek.

Ännu en perfekt start på dagen.

Genom gigantiska galaxer och sicksackåkning mellan de svarta hålen bränner jag förbi en blå skylt som framhäver de vita bokstäverna k.a.s.h.y.y.y.k  12 ljusår.

Snart framme tänker jag, tur är väl det för Swoop Bikens tank börjar lida mot sitt slut och någon mack är inte inom räckhåll. Växlar ner ytterligare för och piska upp lite mer kräm i hojen och känner hur hästarna mullrar under genitalierna. Hastighetsmätaren spinner upp till nästan 20 ljusår/h och jag förvandlas till ett kritvitt streck på den nattsvarta himlen. Med de sista dropparna bensin drypandes ur avgasrörsmynningen anländer jag äntligen till Kashyyyk, som varit Chewies hem sedan den dagen då alla trodde att han dog.

Så även jag när jag såg honom trilla nerför Årtusendefalken efter en saftig kanonad från min sida, olyckligtvis så lyckades även Sven Solos son undkomma mina luftvärnsrobotar.

Men den dagen har vi dragit ett streck över och jag och Chewie har talat ut under ett dialogsamtal och en kopp starkt astronomiskt kaffe.

Parkerar mitt monsteråk tätt intill Ewokgrottan, funderar först på att kedja fast den i ett bambuträd vid sidan av men kommer på att soppan är slut och oron lägger sig omgående.

Hör ett brölande oljud inifrån grottan tätt följt av en tre meter tjock dimma vars lukt gör sig påmind om vitkålspuré.

Ekot hörs lång väg och slutar inte förens efter flera minuter och jag känner givetvis igen rösten av min forne hårboll till vän. Ur den mörka skuggan till entré utan dörrar kliver denna jätte fram. Med himlande ögon och leende nuna med någon form av frukt instoppat i så staplar han fram till mig och skakar om mig så att rustningens bultar skruvas upp en aning.

- Waaalaaahaaa jallaa habibi!

- Kul och se dig också kompis, läget?

- Hirvenpaska, puupäääää!

- Skönt och höra, jag har kommit för att be dig om en tjänst. Kom över till oss på den mörka sidan så kan vi leka krig som på den gamla goda tiden. Du, jag, Mr-Grus, Sten och några till som jag ska försöka övertala.

- Wollaaaaaah! Jawohl!

Efter åtskilliga timmar på ryggen av min i ljusets hastighetsgående Swoop Bike så kändes det skönt att kliva av utanför Saloon BajaMaaja på den brun utan sol liknande planeten Mojave.

Kliver av mitt vrålåk med en rundsparksliknande rörelse och med manteln svepandes över det svarta skinnsätet så att ångorna av min 98-oktania bensin sköljer sig över mig. Rättar till min hjälm med både händerna och spänner en intensiv blick mot saloonsdörrarna för att eventuellt få mina farhågor besannade. Det är inte med några större tankar om min trogne vapendragare Mr-Grus som jag med bestämda steg närmar mig entrén.

Slår upp de inbjudande ytterdörrarna med varsin våldsam handflatesknuff som man fick lära sig i "Jäädaj night" orderns tekniska basår på 40 poäng.

Och visst har min mörka intution rätt som vanligt, där sitter dem och sover vid baren med varsin halvuppdrucken balja med mojavisk mjöd ruttnandes vid armvecket. Oset av hela Saloonen får mig svimfärdig innanför masken. Odörerna känns som en blandning av ett alltför långt gånget liggsår samt rotmos som jäst och börjat föröka sig av sig självt. Med staplande steg försöker jag orientera mig närmare med en diffus blick genom barriärer av prostitution, torskar, pengar men framförallt kärlek.

Väl framme vid den kletiga bardisken som är överfull av gamla mjödglas, sugrör och opaketerade preventivmedel så rycker jag tag i Mr-Grus krage med min tumme samt långfinger och lyfter honom från bänken. Spänner blicken djupt i hans ögon som skelar som på en stucken gris.

- Livlösheten personifierad!

Jag skakar stelt på huvudet och sneglar med mina spegelblanka svarta ögon mot Sten och kan inte låta bli att förundras om hur dagens ungdomar helt tappat konceptet. Plötsligt svartnar det för ögonen och jag flackar med blicken och tappar mitt bestialiska grepp om min bundsförvant Mr-Grus. Jag tänker bara att jag måste ut med detsamma innan jag tuppar av helt. Tar ett par stegs ansats innan jag sträcker ut händerna och försöker navigera mig själv ut genom de persiljegröna entrédörrarna.

Väl ute, får jag se till mitt förtret.

- Min Swoop Bike är stulen! skriker jag ut så högt jag kan med min hesa apröst.

- Jag förklarar krig mot den eller dessa som utfört detta illdåd.

- Jag kommer att jaga er till tidens ände och om så ännu längre.

- Detta kommer icke att tolereras, var så säkra!

Mitt i min iver att förbanna allt och alla så upptäcker jag att jag tagit bakvägen ut. Står kvar, stilla och tyst. Kryper ihop lite och ser mig omkring så jag inte blivit upptäckt. Står kvar en bra stund och iaktar min omgivning. Börjar sakteliga trippa runt Saloonen på tå för att föra så lite ljud som möjligt. Väl runt hörnet så ser jag naturligtvis min skinande riddare stå kvar där jag lämnade honom med stödhjul och motorvärmare. Smyger mig fram till Swoop Biken, sätter mig till rätta och kickar igång den med en välriktad spark.

Då var vi iväg igen, undrar om min vän chewbacca är sugen på att kika över till den mörka sidan.

Fyra timmar senare...
Liggandes på golvet upptäcker jag, Darth Wejder snabbt att tiden är knapp för mobiliseringen av clownerna.
Pillar bort de sista sömnbusarna innanför masken och reser mig raskt upp för att åter sikta in sätesmusklerna på den ondsinta stolen som tidigare hade fått mig på fall. Med en liten tveksam och orolig känsla i magen vågar jag till slut känna det tygbeklädda stolsytan mot min ände. Borstar av mig hastigt om axlarna och andas ut.

Minuten senare är jag inloggad på msn för att få reda på senaste stoffet av Mr Grus.
Skriver förväntansfullt ett hej! Sen ett, hallo? SVAAAARAAAA!!!
Femton blinkningar senare så kommer det ett svar:

Grus:      - Haeäääj
Wejder:  - Nå?
Grus:      -*hick*
Wejder:  -*suck*

Loggar ur...
Allt ska man behöva göra själv!
Nu sitter det där förbannade gruskornet garanterat och super sig full med Sithlorden Sten på någon intergalaktisk bar någonstans på andra sidan nebulosan.
Fock it som dem säger i Tyskland!
Jag drar!