Episod I (forts)
Luvbabyn i hörnet
Natten har tystnat och solstrålarna börjar ivrigt leta sig in genom de rökgula persiennerna. Musiken ligger på lågt i bakgrunden, lite då och då hörs några svaga grymtanden och snarkningar.
Det är först när mjödglaset slår i backen jämte fötterna på Sithlorden Sten som Mr-Grus vaknar till.
Han kisar lite lätt med sina synorgan som är lite lätt fastklibbade längst med ögonlocken.
Observerar det närmast kaosliknande rummet som vid denna tidpunkt är väldigt sporadiskt befolkat med ett och annat alkoholiserat rymdväsen. Mr-Grus lutar sig tillbaka i sin babybarstol och ser lite förvirrad ut ett tag innan han tar sats och kliver ner för att väcka sin kusin Sten.
Med ett par välriktade skallningar runt fotknölen får han liv i Sithlorden som jämrar något om att aldrig dricka mer. Sten kikar upp lite lätt ur armvecket och kan bara konstatera att hans ena Foppatoffla är dyngsur efter mjödglaset som slog i backen bara minuter tidigare. Han reflekterar inte mer över detta utan reser på sig och upptäcker att han har något hårt under sin vänstra fot. Lyfter snabbt upp det högra benet för att riktigt sätta all tyngd på det vänstra för att få kål på det som irriterar. Plötsligt känner Sten hur det krasar till under foten och det är med ett leende som han påvisar hur nöjd han egentligen är.
- Aj aj aj! Hörs under tofflan.
- Oj visst fan, där är du ju Mr-Grus. Varför är du två stycken fast mindre?
- Jag har gått sönder kvider den numera tvådelade kusinen.
Sithlorden plockar upp de två gruskornen som ser illa tilltygade ut och lägger dem varsamt i sina kupade händer. Ber bölande om ursäkt för hans klumpighet.
Ursäkten godtas och de börjar med rask takt närma sig entrédörrarna för att skynda sig till det intergalaktiska sjukhuset för saker som har gått itu. Därifrån har Sten mindre upphetsande minnen efter barrundor som har urartat samt dåliga kvinnor.
Men just vid utgången så får Sithlorden syn på en skum filur i hörnet av saloonen. En skugglik person, som inte är mer än två äpplen hög och med en luva på huvudet sitter han och dinglar med benen. Det är något glimrande runt hans finger som definitivt fångat Stens uppmärksamhet. Han kastar ifrån sig bitarna av Mr-Grus som landar under ett av de söndersuttna sofforna.
Sithlorden går försiktigt närmare, nästan smygandes och alltjämnt med blicken spänd på luvbabyns finger.
När han närmar sig börjar han känna oset av de dinglande topsen till fötter som denna varelse har, dem var till och med värre än Jarmo, Jarmo Binks fötter om man vågar minnas tillbaka.
Det var bland det värsta Sten sett och han vänder sig om för att ulka o det grövsta tills han bli alldeles blå i ansiktet. Färdigulkad och äcklad går han fram till luvbabyn som fortfarande inte rört på sig och presenterar sig så som sig bör.
- Sithlorden Sten
- Frodo Bögins
- Trevligt att råkas Bögins. Vad har du runt fingret ditt?
- Det är min kukring i guld, my precious som jag kallar den.
Intresset för det glimrande svalnande en aning hos Sten.
